Mina avelshundar

De första hundarna

Min första bichon frisé var Tia Maria's Ronja Røverdatter som jag skaffade i samband med att jag flyttade till Norge från Sverige i 2006. Ronja var en snäll och glad valp, full av energi. Jag tänkte att hon behövde säkert en lekkamrat, och jag ville gärna avla på två raser, så jag funderade på vilken sort nästa hund skulle bli. Jag kunde möjligen tänka mig en pomeranian eller japansk spets, men då jag träffade min grannes volpino italiano visste jag att det var en sådan jag  skulle  ha. Jag hade aldrig förr hört talas om rasen, men den hade en perfekt storlek mitt emellan pomeranian och japansk spets och verkade vara en sund och robust ras som förtjänade att bli bättre känd. 

Volpinon påminner mycket om japansk spets, men blir lite mindre, ca 30 cm hög över skuldran. Den sägs även ha ett mildare temperament, generellt sett. Det är en glad, snäll, kjelsjuk, livlig, intelligent och vaksam ras. Den älskar människor, men kan vara lite försiktig i starten med främlingar. Pälsen är lång, men i stort sett självrensande och mycket lättskött. Den ska vanligtvis inte klippas.

Rosebuskens Desiré (Siri) var min första volpino, och hon kom till mig när hon var fem månader gammal. Då var Ronja sex månader äldre. De gick ganska bra ihop i början, men när de blev äldre konkurrerade de så mycket med varann att jag till slut bestämde mig för att låta Ronja få ett nytt hem där hon fick vara ensamhund. Det var ett tungt beslut, men hon fick det i alla fall jättebra hos sin nya familj. (Siri har bott här hos mig de flesta av sina år, och är nu 16 år gammal.)

Vid det laget hade även Velvet Eye's Daniella (Eila) flyttat hit. Hon är en volpino som jag importerade från Sverige. Ännu en volpinotjej, Velvet Eye's Lovely Hera (Pepsi), tog jag efter ett tag in från samma kennel. Pepsi placerades ganska snart ut på ett fodervärdsavtal eftersom jag planerade att bara ha två tikar av var ras hemma. 

De första kullarna

Till de två första bichonkullarna (Ronjas) lånade jag först en svensk hanne, White Vision's Noisemaker, och sedan en norsk, Ørebekkens King of the Pack. Ronja hade ett litet bettfel (underbett), men vi bedömde att man borde prova ett par kullar efter henne, eftersom hon annars var så fin. Då bettfelet gikk i arv till några av valparna bestämde vi ändå att avsluta aveln på Ronja. 

Till mina första volpinokullar använde jag två hanar från Sverige. Först Franz Del Monte Frondoso (Franz), som var en ny import från Italien, och sedan Vita Rävens Mojje (Valle). Senare skaffade jag mina egna avelshannar, volpinon Honey Queen's Vincent (Oliver) från Sverige, och bichonen Love (Tyson) som är norsk.  Oliver och Tyson har båda varit på fodervärdsavtal i några år, men har nu övergått i sina fodervärdars ägo. Oliver blev pappa till fem fina volpinokullar hos mig: två på Siri, två på Pepsi och en på Eila. Sedan började jag använda Siris son med Valle i volpinoaveln, Alkemillas Ixion (Linus). Han är en härlig krabat som fick sig en bra fodervärd i Bergen. Han, liksom Tyson har också övergått i fodervärdens ägo nu, efter väl fullfört arbete och mycket fina valpresultat.

Fler bichoner

Bichontjejerna som kom efter Ronja var Ørebekkens Olympia (Rhianna), och Anastasia The Rose (Shirin).  Dom två är kusiner och har alltid kommit fint överens. Som små höll de ihop i vått och torrt. Rhianna fick sig med tiden en fodervärd, och jag sparade en av hennes tikvalpar, Alkemilla's Alva (Zita), till eventuell framtida avel. Tyvärr blev Zita aldrig gravid trots upprepade försök. Hon blev sedan övertagen av fodervärden. Shirin är en underbar hund, men ingår tyvärr inte längre i avelsplanerna då hon var ganska svår att para, och möjligen visar hon även tecken på ett potentiellt ärftligt ögonfel. Men sedan har jag importerat en ny liten bichon från Danmark, Dannika (Diva). Hon fick tre härliga kullar. Far alla gångerna var Frisélina's Love Is All Around Me (Casper), en vacker utställningschampion som övertagit efter Tyson. Tyson blev pappa till sex fina valpkullar, två på Shirin och fyra på Rhianna. Rhianna har fått sin femte och sista kull med Casper.

Fler volpino

Hos volpino har jag behållt en av Eilas och Olivers tikvalpar, Luna, som är helt fri från linsluxationsgenen som hennes mor bär på. Eila har nu fått ett nytt hem och jag har avlat vidare på Luna istället, för enkelhetens skull. (Det går fint att para bärare med icke-bärare, men enklare att använda helt fria hundar, så länge man kan hålla inavelsgraden låg ändå.) Luna flyttade till en fodervärd som även köpte en av Lunas döttrar. Vid juletid 2013 hämtade jag in två nya volpinotikar från Sverige, Fjällhundens Filippa (Foxy) och hennes dotter Dixy. Foxy har haft en kull med Linus, och en med hans son, Alkemilla's Prince (Happy). Dixy har nu också haft en kull med Linus och en kull med Happy, plus en kull med Alkemilla's Salomon (Vasabi). För att även få fram lite mindre storlekar har jag lånat en liten hane i Sverige, Ettore Del Colle Degli Ulivi (Elton), och parat med min Siri. Det var från den kullen jag behöll Vasabi. Både Foxy och Dixy är nu placerade hos fodervärdar. Luna fick också fina valpar med både Linus, Happy och Vasabi, och har nu övergått i fodervärdens ägo. Slutligen har jag behållt en tik, Alkemilla's Vilja (Billie) från Linus och Dixy, samt en hanvalp från Vasabis och Lunas kull, Alkemilla's Alvin. 

Uppdatering:  Det har blivit inköpt fler avelshundar under årens lopp och för att förkorta lite så skriver jag bara deras namn och reg.nr. här. Några har med tiden gått över till sina fodervärdar.

 
Jag har nu haft ett antal Chinese crested powder puff-kull, också. Pga enklare pälsskötsel har jag bestämt att avla på dessa istället för bichon frisé. Annars kan mycket som sägs om bichon frisé även sägas om Ccpp. De är något mer långbenta och duktiga hoppare! Fantastiska familjehundar.

Volpino, hannar:

Ice White Envy "Milo" NO38459/17

Volpino, tikar:

Fjärilbos Maräng "Nala" SE59746/2012

Alkemilllas Almitra "Amie" NO42818/16

Akka SE13091/2018

Ylva Elvira "Ylva" NO59224/19

Alkemillas Milady NO58631/20

Alkemillas Olinda NO69822/21

Chinese crested powder puff, hannar:

Stjärndimmans Happy "Alve", SE15631/2019

Alkemillas Calvin "Atlas", NO55826/22

Chinese crested powder puff, tikar:

Smedbys It's Easy For You "Lova", SE42712/2018

Segra "Tyra", SE40240/2021

Alkemillas Catanya, NO55830/22

Sjukdomar och inavel

Primär linsluxation (PLL) är ett problem som funnits i volpinons arvsmässiga hälsa. Det är en mycket allvarlig ögonsjukdom som kan orsaka stor smärta och ofta leder till blindhet. Men nu finns det som tur är ett gentest vilket är en viktig tillgång i den fortsatta aveln på volpino italiano. Jag parar endast hundar som fått sina linjer gentestade för PLL.

Med volpino italiano har inavel också varit ett problem, eftersom de varit så få, men med de kombinationer jag använt här har jag lyckats få till en mycket låg inavelsgrad. Några volpinouppfödare har t o m lyckats få ner inavelsgraden på 0, så det görs ett fint avelsarbete med denna rasen. Kennel Alkemilla har varit på lite utställningar och fått fina resultat. Hoppas kunna komma ut på fler utställningar i framtiden. Temperamentet och psyket på både volpinorna, bichonerna och ccpp här är toppenfint, och det har förvånat mig en del hur lika  dessa tre raser kan vara till sättet, även om det så klart finns vissa ras-skillnader.

Det är uppenbart att bichonen såväl som ccpp är mer välkända och efterfrågade än den mer exklusiva volpinon. Bichon frisé och ccpp är till viss del populära för att många som lider av allergier kan leva med dessa raser. Nackdelen är att man får jobba mycket mer med pälsen på dem. Jag försöker få fram ccpp som inte har så väldigt yvig och svårhanterlig päls. Många klipper förstås ner pälsen till kort. Även de hängande öronen måste man ha noga koll på, eftersom dessa inte luftas så väl som upprättstående öron. Jag har hört att en  del bichoner och ccpp får problem med klåda och eksem på kroppen. Detta har jag inte upplevt på mina egna hundar, och personligen tror jag att det ofta har att göra med för mycket badande eller annan överdriven eller undermålig pälsskötsel. Men det kan ju även finnas andra faktorer, såsom kost, vacciner, mediciner, olika miljöfaktorer, eller en ärftlig känslighet.

Själv har jag ibland haft problem med missfärgning av pälsen runt ögon och mun på hundarna. Det verkar som om nästan varje hund drabbas av detta någon gång, särskilt om de umgås mycket med andra hundar, för det verkar som det sprider sig lätt mellan dem. I motsats till vissa veterinärer vill jag påstå att detta inte endast är ett kosmetiskt problem. Det handlar om bakterier och svamp, och vare sig det är ett sekundärt eller primärt problem kan hunden få kliande och rinnande ögon och inflammationer och skador på tårkanalerna. Det börjar ibland med en öroninfektion eller när hunden har en svacka i immunförsvaret. Det kan fort få fäste och jag anser att man måste få kontroll på det innan det går för långt. När inget annat fungerar kan man använda antibiotika. Antibiotika ska ju användas mycket restriktivt, men jag tycker man ska prova det innan man låter hunden gå igenom en operation mot trånga tårkanaler som kanske inte alls är det egentliga problemet. Min erfarenhet är att ögonen slutat rinna helt efter en kur med korrekt antibiotika, helst Tylosin tartrate eller liknande.

Angående allergier blir det alltmer vanligt att hundar liksom vi människor utvecklar en överkänslighet av ett eller annat slag. Det är viktigt att vi som är uppfödare håller oss väl underrättade om vad man bör undvika i kost och miljö så att vi kan föra detta vidare till våra valpköpare. Sunt förnuft och respekt för naturens lagar hjälper oss långt på väg. Se även informationen om vaccinering under "Länkar och info" i menyn.

På både bichon, ccpp och volpino är ögonlysning och knäledsundersökning en självklarhet före parning. Det är ganska vanligt förekommande hos småhundar generellt, att knäleden (patellan) är ostabil. Det finns olika graderingar på problemet, från 1-3, där 1 är lindrigt och 3 är allvarligt. Jag har parat några hundar med patellastatus 0/1, men då parar jag endast med en partner som har 0/0.

Småhundar har även lättare för att få tandsten än större raser. Så det är viktigt att man håller efter detta, t ex med tandborstning eller regelbundna veterinärbesök med tandputs. Det är också viktigt att se till att valpen inte får dubbelt med tänder när mjölktänderna ska bytas. Ibland faller inte mjölktänderna ut före de nya kommer och måste då dras ut av veterinär. Att ge valpar mycket att tugga på kan vara till hjälp.

Hur som helst, livet med hundar är härligt och särskilt fint är det att kunna överlämna till valpköpare en fantastiskt fin, ny liten familjemedlem som förhoppningsvis ska vara dem till glädje i många år framåt! 🤩